färger i en vind



maine evelina margaretha kyrk
 heter jag och kommer från lycksele  som ligger i den norra delen av sverige.
här i lycksele går jag skola, estetiska programmet på tannbergsskolan, mycket fint program med massor av fina vänner, trivs sjukt bra.
 på fritiden umgås jag med mina vänner, sitter vid datorn, ser film, u name it. sysslar också mycket med musik förståss!
jag som person är oftast väldigt glad, vill hjälpa andra och ofta tänker jag mycket mer på andra än på mig själv. Jag tänker mycket, men sover för lite för att orka tänka så mycket som jag borde.

Jag anser att musiken som är gjord runt 70 - 80 talet är det absolut bästa och jag lyssnar väldigt mycket på mötley crüe.

mitt drömresemål är nya zeeland och australien, men skulle villa tågluffa runt hela världen.

Jag har svårt att prioritera saker, vill så mycket, har svårt att välja mellan olika saker när det gäller utbildning och fritid, och allt annat som rör mig och mitt liv. Det betyder att jag ofta missar en hel del istället för att hinna med det mesta, konstigt nog..

Men mina vänner är en väldigt väldigt stor del av mitt liv och min absolut bästa vän i nuläget är min fina malin lindberg, annars är det elviiis, emma, robin, alexander, malin, erik osvosv.... åh - det finns så många fina människor, min familj betyder också mängder. ojojoj. mest i världen.
och jag är naturligtvis mycket, mycket glad att dom finns i mitt liv.

och när det gäller musiken i praktiken, alltså, det jag spelar själv, så är det gitarr och piano som gäller, och om ett år ska jag välja mitt tredje instrument, och som vanligt är det sjukt svårt att välja, men det kommer antar jag.

vad finns det mer att säga? när jag var mindre drömde jag om att bli läkare, har även drömt om att öppna en frisörsalong med min fina kusin felicia. hon verkar hålla drömmen vid liv också och jag säger bara : SATSA.
jag har även ett litet intresse för djur, har en katt och en hund, men har haft en häst, en hel del andra katter, en hel del andra hundar,

och vad gäller framtiden vet jag inte, det enda jag vet är att jag vill kunna jobba med människor,
 på scen eller inte
jag får se vars ödet för mig, men jag är ganska säker på att jag får det bra either way.

fox in socks!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback