MUSIK
Jag älskar musik.
Ni vet när varken ben eller armar kan vara stilla och man vill bara dansa. Eller då man helt enkelt lutar sig tillbaka och känner hur alla sinnen kommer till ro till alla de rätta textraderna och man blir hel.
Eller då man sitter där i kyrkan och ser sin bästa vän och många andra kära spela så fantastiska stycken att man blir alldeles rörd och man känner hur varenda själ i rummet delar känslorna som musiken tillför, gammal som ung. Eller då man samlas en grupp människor och spelar allt vad musik heter, från folkmusik till rockabilly, låtar som någon kan där resten hakar på och det svänger som tusan. Eller när man startar en gammal goding i köket och mor och far svänger loss i en bugg. Eller när man samlas till högtid och fest, och kommer ihop på riktigt först när man sjunger det man vill uttrycka. Eller kanske ett dop, ett bröllop, eller en begravning när man inte kan säga de rätta orden, utan man tar hjälp av en enkel, vacker melodi för att berätta hur man känner. Eller när man står där i hysterin, bland tusentals människor som har samlats på en plats för att de som står på scenen har skrivit den där låten som får en hel publik att sjunga med, rader som de kan utantill och berör dom ända in i benmärgen. Eller som sagt, helt själv i ett annars helt tyst rum, när tonerna från en klar fiol, eller det där solot som får dig att rysa varje gång du hör det, klingar mellan väggarna och man känner sig trygg.
Musik berör.
Musik är, som sagt så många gånger förr, ett universiellt språk som alla kan dela.
Musik är fantatiskt.
Eller då man sitter där i kyrkan och ser sin bästa vän och många andra kära spela så fantastiska stycken att man blir alldeles rörd och man känner hur varenda själ i rummet delar känslorna som musiken tillför, gammal som ung. Eller då man samlas en grupp människor och spelar allt vad musik heter, från folkmusik till rockabilly, låtar som någon kan där resten hakar på och det svänger som tusan. Eller när man startar en gammal goding i köket och mor och far svänger loss i en bugg. Eller när man samlas till högtid och fest, och kommer ihop på riktigt först när man sjunger det man vill uttrycka. Eller kanske ett dop, ett bröllop, eller en begravning när man inte kan säga de rätta orden, utan man tar hjälp av en enkel, vacker melodi för att berätta hur man känner. Eller när man står där i hysterin, bland tusentals människor som har samlats på en plats för att de som står på scenen har skrivit den där låten som får en hel publik att sjunga med, rader som de kan utantill och berör dom ända in i benmärgen. Eller som sagt, helt själv i ett annars helt tyst rum, när tonerna från en klar fiol, eller det där solot som får dig att rysa varje gång du hör det, klingar mellan väggarna och man känner sig trygg.
Musik berör.
Musik är, som sagt så många gånger förr, ett universiellt språk som alla kan dela.
Musik är fantatiskt.
Jag älskar musik.
Kommentarer
Trackback