drifting

livet slår emot, så oförväntat och plötsligt.
när det är mörkt, när jag är ensam i min lilla lya, när jag tänker.
då känns det värre.
min hjärna är så twistad så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.
hallå, hjälp mig nååån?
känner mig så kluven och jag kan inte ens sätta ord på vad jag känner.
kanske är det den stora svårigheten?
hm. orkar inte just nu. orkar aldrig. försöker alltid. ueh.
ska försöka sova, det är rätt lätt iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback